Det finns vissa uppfattningar som är så etablerade och vida spridda att de tas för sanningar och helt enkelt inte ifrågasätts. En sådan uppfattning – eller snanare sanning – inom grafisk design är den att en antikva är enklare att läsa än en sans-serif i löpande text. Innan vi dekonstruerar ner den uppfattningen så kan en (mycket kort) typografisk introduktion vara på sin plats:
En antikva är en typsnittstyp vars bokstavsformer avslutas med tvärstreck, eller seriffer. Serifen som typografisk komponent kan dateras tillbaka till romarriket, medan antikvan som bokstavsform kan dateras till 1400-talet, till Gutenbergs tid. En av de mest kända antikvorna är Times New Roman, som finns installerat som standardsnitt på i princip varenda modern dator. Ett sans-serif-typsnitt är en betydligt modernare bokstavsform (skarven 1700-1800-talet), och saknar dessa tvärstreck (”sans” är franska och betyder ”utan”). Exempel på sans-serifer är Arial, Verdana och Helvetica.
Över: versalt E i Adobe Caslon Regular, en antikva
Under: versalt E i DIN Pro Regular, en sans-serif
Den uppfattningen jag talar om är att tvärstrecken hjälper ögat att vandra från bokstav till bokstav samtidigt som de ”binder” ihop orden till helheter, vilket skulle resultera i att läsningen av en text satt i en antikva blir behagligare och enklare än läsningen av en text satt i en sans-serif. Det stämmer inte. För det första läser vi inte ord i en böljande rörelse från ordets första bokstav till dess sista, utan snarare som enskilda ”textbilder” vilka ögat hoppar mellan. För det andra så är det mellanrummen mellan enskilda ord och rader som skapar bilden av ord som enheter, inte serifferna.
Att hävda att en antikva är enklare att läsa än en sans-serif är således lite som att hävda att soppa är godare än gratäng; allt handlar om hur man använder bokstavsformerna, eller de typografiska råvarorna om man så vill. Även ett välritat typsnitt satt med för snålt radavstånd, för tät eller gles kerning, i för långa eller korta rader kommer resultera i en textkropp som inte är behaglig att läsa, oavsett typsnittskategori. Det finns bra och dåliga antikvor, sans-serifer, mekaner, scripttypsnitt, osv. Tricket är att identifiera de bra och sedan använda dem på ett omsorgsfullt sätt.
Över: Adobe Caslon Regular – en antikva
Under: Din Pro Regular – en sans-serif
Om man kan säga något generellt som talar mot en specifik typsnittskategori skulle det vara att ju enklare bokstavsformer, desto lättare blir de att läsa i små storlekar på lågupplösta skärmar:
Detaljerna i antikvan innebär att bokstavsformerna inte kan ritas ut på ett tydligt sätt, det blir istället en luddig kompromiss mellan bokstavens grundform och serifferna. Sans-serifen blir däremot betydligt tydligare.
Det här är dock inom kort inte längre ett problem då i princip varje nytillverkad skärm har så pass högt PPI-värde att ögat inte längre kan urskilja enskilda pixlar, vilket innebär att även en antikva i väldigt liten storlek kan se bra ut på skärm. Detta är i sin tur fantastisk fint för oss designers, för vi har nu möjlighet att välja bland hela den typografiska floran i våra designprojekt, oavsett om det handlar om tryck eller digitalt.
Om det finns ett argument som talar för att välja en antikva när det ska produceras en trycksak som traditionellt förknippas med ett omfattande textinnehåll (som en katalog, ett magasin eller en bok) skulle det vara det att vi är vana och förväntar oss att läsa längre löpande text i antikvor. Men, återigen, det har inget med läsbarhet att göra; efter en kort tids (eventuell) acklimatisering läser vi en bok satt med en sans-serif lika bra som någon antikva.
Fotnot: vill du läsa mer ingående om de olika typsnittskategoriernas läsbarhet rekommenderar jag Alex Poole’s pedagogiska och grundliga blogginlägg, där finns också hänvisningar till, och kritik av, olika vetenskapliga (och inte särskilt vetenskapliga) studier.
Distinkt typografi i Futura och oregelbundna horisontalstreck speglar det möte mellan natur och designobjekt som Hikkis produkter är.
Två sigillogotyper avsedda för print, webb och så förstås blindprägling i läder. För Handcrafted by Sweden.
Ett interaktivt webbexperiment där musik, video och gränssnittsdesign möts. Genom att slå på/av fraser och justera volym kan besökaren skapa eviga ljudlandskap.
En produktkatalog med bra bildtryck på ett kvalitativt obestruket papper i en rejäl vikt blir en förlängning av Handcrafted by Swedens egen designfilosofi.
Tredje albumet med min enmannaorkester Nattavaara Rocks. Ett digitalt album i fysisk form, eller en skiva för det 21:a århundradet om man så vill.
Hösten 2015 lanserade Västerbottens-kuriren sin nya näringslivssajt. Jag stod för den grafiska profilen.
Andra skivan med mitt musikprojekt Nattavaara Rocks. En 16-sidig digitaltryckt inlaga inklistrad i ett handgjort, blindpräglat konvolut.
Hemsida för konstnär Elin Magnusson. Mycket luft, diskret typografi och knappt någon färg lämnar ett neutralt rum åt konsten.
Hur visar man mode på webben? Med bilder så stora som skärmen tillåter och diskret formgivning i en hemsida som egentligen är en look book.
Hemsida och typografiskt uttryck till konstnärsduon Sisters of Jam, ett samarbete mellan systrarna och konstnärerna Mikaela och Moa Krestesen.
En bok är, trots alla digitala innovationer, oöverträffad när det kommer till tillgänglighet och enkelhet. Dessutom saknar den batterier.
Logotyp för tryck och prägling samt en hemsida med fokus på stora produktbilder paketerar Annova H&B.
Om man kommer över en bit genomfärgad svart råkartong är det svårt att motstå impulsen att blindprägla den. Så det blev visitkort av alltihop.
En hemsida utan länkar, menyer eller undersidor rymmer innehållet: musik lämpad för rörlig bild, komponerad av mig.
Linoleumtryck är en av dom enklaste och billigaste grafiska teknikerna. Med lite tålamod, en vass kniv och en färgroller kan man åstadkomma storverk.
Det är inte givet att ord är det bästa sättet att förmedla information. Ibland fungerar bilder bättre, i synnerhet om dom bilderna tillhör familjen piktogram.
Lite förenklat är det hantverket att ge information en ändamålsenlig visuell form som kommunicerar ett avsett budskap på avsett sätt.
Varje profession har sina myter, och grafisk design är inget undantag. En av de mest seglivade är att seriftypsnitt är enklare att läsa i löpande text. Vilket är nonsens.
Retinaskärmar och OLED-teknik och E-bläck. Fint och bra och superduper. Men man har inte levt innan man blindpräglat ett läderband med blytyper.
Hur ser en knapp ut, vad händer när jag trycker på den, och hur platt kan den bli innan jag slutar att förstå att det är en knapp?
Jag heter Andreas Norberg och arbetar som frilansande grafisk designer med Umeå som bas och Sverige som fält.
Jag erbjuder visuell utformning och teknisk produktion av responsiva hemsidor, logotyper, visuella identiteter, annonser, kataloger, produktblad, förpackningar mm. Min målsättningen är alltid att göra enkel, rak och fungerande form i enlighet med uppdragsgivarens vision och behov.
Jag är tillgänglig för frilansuppdrag och intressanta samarbeten, så du är välkommen att höra av dig.
Andreas Norberg Design
hello@andreasnorberg.net
070-551 87 11
Dragongatan 14
903 22 Umeå